I år är det 30 år sedan Västeråsbördige Arbogabon Johan Linnman prästvigdes. De senaste dryga tio åren har han tjänstgjort som präst och komminister i Arbogabygdens församling.
För några veckor sedan tillträdde han som ny kyrkoherde i Köpings pastorat. På söndag den 15 mars sker den formella installationen i samband med högmässan i Köpings kyrka.
Johan Linnman är i dag 57 år. Han föddes i Västerås och växte upp i Tillberga, där hans pappa var präst och mamman lärare. Att själv välja prästbanan var dock inte självklart från början.
Relaterade artiklar
Johan Linnman ny kyrkoherde i Köpings pastorat: ”Nu sluts cirkeln”
Efter 30 år som präst har Johan Linnman tagit steget till att bli kyrkoherde i Köpings pastorat. På söndag installeras han formellt under högmässan i Köpings kyrka – en högtid där både tradition och framtid möts.
– Det är församlingen som tar emot mig som kyrkoherde. Jag har fått välja psalmer och musik som körerna ska sjunga, och jag har försökt välja sådant som speglar den profil jag vill ha som kyrkoherde, säger Johan Linnman.
Installationen genomförs av prosten, kyrkoherden i Arboga, på uppdrag av biskopen.
– Då talar man om för alla i kyrkan att det här är er nya herde.
Växte upp i prästhem
Johan Linnman är 57 år och född i Västerås. Han växte upp i Tillberga där hans pappa var präst och hans mamma lärare. Trots uppväxten i kyrkans närhet var valet att själv bli präst inte självklart.
– När jag var ung var det väl inte givet. Men fördelen med att ha en pappa som präst var att yrket blev ganska avdramatiserat. För mig var det bara något som pappa kunde vara.
En avgörande händelse i livet blev när hans pappa gick bort när Johan Linnman var 17 år.
– I kyrkan var det tillåtet att sörja. Man kunde prata om det som hade hänt och vi hade begravningen där. Då insåg jag att kyrkan inte bara är en förening för dem som gillar att gå i kyrkan, utan att den handlar om de stora existentiella frågorna – om livet och döden.
Erfarenheter från Moçambique
Under sina 30 år som präst har Johan Linnman haft flera olika uppdrag, bland annat inom Svenska kyrkans vänstift i Moçambique.
Erfarenheterna därifrån har gjort starkt intryck.
– I kyrkorna i Moçambique finns ett enormt folkligt engagemang. Som präst behöver jag nästan bara säga ”ett, två, tre – nu börjar vi”, och sedan firar församlingen gudstjänsten nästan själva.
Han berättar också om den spontana atmosfären i gudstjänstlivet.
– En gång kom jag två timmar för tidigt till en gudstjänst utan att veta om det. Jag började ändå, och församlingen kom dit och firade. Två timmar senare kom den andra prästen som egentligen skulle hålla gudstjänsten – och då fortsatte vi bara tillsammans.
Kyrkan spelar också en stor samhällsroll i södra Afrika.
– Den har varit viktig i fredsarbetet i Moçambique och är ofta den som driver förskolor, skolor och hjälper människor till sjukvård. Det är en helhetssyn på människan.
Engagemang för unga
Som pappa till tre söner har barn och ungdomar alltid varit viktiga frågor för Johan Linnman. Han har arbetat mycket med konfirmander och även varit studentpräst.
Just den starka barn- och ungdomsverksamheten var en viktig anledning till att han sökte tjänsten i Köping.
– När man jobbat länge i kyrkan vill man till slut vara med och forma helheten på riktigt. Vad kan det vara att vara kyrka i Köping och Kolsva? Hur bygger vi en församling där ungdomarna har sin plats?
Vill skapa arbetsro
Köpings pastorat har under flera år präglats av konflikter och arbetsmiljöproblem. Bland annat köptes hans företrädare ut från sin tjänst.
Men Johan Linnman ser ändå positivt på uppdraget.
– Det som har varit har varit. Nu finns det en stark vilja hos både personal och förtroendevalda att det här ska bli bra.
Han betonar att arbetet måste ske tillsammans.
– Jag kan inte göra så mycket själv. Men nu är det många som vill att det här ska fungera, och då tror jag också att det kommer att bli bra.
Under sitt första år vill han främst lära känna verksamheten och personalen.
– Arbetsmiljöfrågorna är högsta prioritet.
Kyrkans utmaningar
Samtidigt står Svenska kyrkan inför stora utmaningar. Sedan skilsmässan mellan kyrka och stat år 2000 har medlemsantalet minskat kraftigt.
Dessutom ska många kyrkobyggnader förvaltas.
– Vi har åtta fantastiska kyrkor i pastoratet och flera av dem är medeltida. Det är vårt kulturarv och en del av vår identitet.
Han menar att ansvaret för kyrkobyggnaderna inte bara ligger på kyrkan.
– Det är också en fråga för samhället. Hur kan vi tillsammans se till att de här byggnaderna fortsätter vara levande kulturhus?
Samtidigt måste kyrkan vara relevant i människors liv.
– När människor kommer till kyrkan ska de känna att det handlar om deras liv på riktigt.
En cirkel som sluts
Söndagens installation innebär också en personlig återkomst för Johan Linnman.
Hans första predikan hölls faktiskt i pastoratet redan för 40 år sedan.
– Min allra första predikan hade jag i Munktorp. Sen gjorde jag praktik i Odensvi och bodde i prästgården där.
– Så lite grann känns det som att cirkeln sluts nu.
