Debatt: Kollektivtrafiken i Köping

Björn Isberg Eliasson ställer en relevant och konkret fråga, är dagens kollektivtrafik i Köpings tätort tillräckligt bra?

Mitt korta svar är, nej, jag tycker att vi ska kunna bättre. Men det innebär inte att jag är beredd att lova en viss trafiklösning utan att först veta vad den kostar och hur många som faktiskt kommer att använda den.

Det stämmer att den tidigare linje 6 ersattes av Flexlinjen 2015. I dag har Flexlinjen 90 flexpunkter runt om i Köping och ger framför allt äldre och andra som har svårt att gå längre sträckor en möjlighet att ta sig relativt nära sin destination. Den fyller alltså en viktig funktion och ska inte beskrivas som om Köping helt saknar kollektivtrafik.

Samtidigt delar jag bilden av att Flexlinjen har begränsningar. Den måste bokas i förväg och trafikerar vardagar mellan klockan 9 och 17 och lördagar under några timmar. Den fungerar därför betydligt sämre för exempelvis arbetspendling, ungdomars resor och den som kommer med tåg och vill fortsätta sin resa inom Köping.

Så frågan om någon form av linjelagd stadstrafik är absolut värd att ta på allvar.

Men här finns också en ekonomisk verklighet. Den tidigare stadstrafiken hade problem med ett alltför litet resande. En buss som går regelbundet, men oftast är nästan tom är varken ekonomiskt eller miljömässigt en särskilt bra lösning.

Redan dagens kommunalt finansierade kollektivtrafik innebär en kostnad på drygt två miljoner kronor om året för Köpings kommun. En utökning med regelbunden linjetrafik innebär ytterligare kostnader som måste ställas mot andra behov i kommunen. Därför tycker jag att det vore oansvarigt att i en valrörelse lova en färdig lösning innan vi vet vad den faktiskt skulle kosta.

Däremot är jag beredd att gå vidare med frågan.

Jag tycker att vi tillsammans med Region Västmanland ska ta fram ett konkret underlag för hur en modern stadstrafik i Köping skulle kunna utformas. Där bör man titta på olika alternativ, inte bara en traditionell stor buss som kör samma slinga hela dagen. Mindre bussar, anropsstyrd trafik kombinerad med fasta avgångar eller en linje som koncentreras till de tider och sträckor där behovet är störst kan vara intressant.

Stationen, centrum, sjukhuset, större bostadsområden, skolor och handelsområden är självklara målpunkter att titta på.

Det viktiga är att vi utgår från hur människor faktiskt behöver resa. Vi behöver veta vilka tider resandet finns, vilket passagerarunderlag vi realistiskt kan förvänta oss och vad olika alternativ kostar per resa.

Om ett sådant underlag visar att vi kan skapa en fungerande stadstrafik med ett rimligt resande och till en ekonomiskt försvarbar kostnad, då är jag positiv till att också pröva den i verkligheten.

För mig är det alltså varken ett enkelt ja till en viss busslinje eller ett nej till stadstrafik.

Det är ett ja till att seriöst försöka hitta en bättre lösning än den vi har i dag.

Köping ska vara en kommun där man kan leva ett självständigt liv även utan egen bil. Det gäller den äldre som vill ta sig till centrum, den ungdom som ska till en aktivitet, den som behöver besöka sjukhuset och den som kliver av tåget på Köpings station.

Och kan vi hitta en stadstrafik som fler faktiskt använder och som vi långsiktigt har råd med, då tycker jag att det är en investering värd att göra.

Per Ågren (S)

Detta är en insändarartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Västmanlands Television.
Vill ni skriva en insändare skickar ni den till Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Det går bra att skicka med bild (OBS bilden får ej vara upphovsrättsskyddad)
Ni får skriva insändare under signatur men redaktionen måste ha namn, adress och telefonnummer till skribenten.
Insändare av artikel omfattas av källskyddet enligt grundlag. Vi förbehåller oss rätten att inte publicera det inskickade materialet.